Den ryska vargen

Bilderna på denna sida är tagna under en av våra resor till Ryssland och ger en skrämmande bild av synen på varg på vissa håll i detta enorma land. Vi befinner oss i Tjerepovets, nordost om Moskva och Vologda. 
Vi har varit i Vologdadistriktet vid olika tillfällen för att försöka skildra både jakt efter björn och varg. Extremt svåra jaktformer både jaktmässigt och att få på film. Det är skygga djur som har ett helt annat beteende än exempelvis hjortdjur.

Kanske har vi varit på fel plats vid fel tillfälle, kanske har vi helt enkelt haft otur. Kanske har vi lagt för lite tid eller helt enkelt jagat med fel människor. Vi har i alla fall inte lyckats få ihop tillräckligt med material för att släppa en film om dessa resor. Vi har också kommit överens om att inte göra fler resor dit. Men man ska aldrig säga aldrig.

En sak är i alla fall säker; varg finns det gott om!   
 

 
Jakten på varg på de platser vi besökt sker i regel från skoter. Professionella jägare spårar vargarna och kör sedan i fatt dem för att skjuta. Under de dagar vi var på vargjakt sköt de två skoterburna jägarna inte mindre än tre vargar från sina skotrar. Skotten satt på liknande sätt på samtliga, ett i baken (det första) och ett i huvud/hals (det andra). 

En "normal" jaktdag såg ut ungefär så här:
På morgonen blev vi utkörda i skogen ståendes på skidor efter skoter. De två skoterburna jägarna åkte sedan iväg för att spåra. Tanken är att  lokalisera en  flock genom språrning, därefter ringar man området för att få koll på var vargarna befinner sig. När man vet detta sätter man lapptyg runt detta område.
 

Jakten med lapptyg var också vanlig här i Sverige på den tiden vi hade gott om varg i våra skogar. I korthet går det till så att man sätter ut långa linor med röda lappar runt området där vargarna befinner sig. Vargarna passerar ogärna dessa "hemska" flaggor. Rullarna med linor rymmer ca 1000 meter och är gjorda så att en person kan ha en rulle på ryggen medan en person sköter uppsättningen. Det kan rör sig om områden i storlekordningen 5 x 1 km. Som ni förstår är detta rätt arbetskrävande.

Naturligtvis är det viktigt att utsättningen sker så att vargarna inte får vittring av jägarna förrän det är försent att fly. Man passar sedan i det område man lappat. Enligt våra ryska vänner kan vargarna, på grund av deras skygga natur, befinna sig i detta område i veckor.
 

 
Efter 4-6 timmars intensivt frysande (det var svinkallt!) hördes två skott eka i fjärran. Efter ytterligare väntan dök de två jägarna upp med breda leenden på läpparna. Bakom skotern släpades en död varg i pulka. Det gick inte att ta miste på våra ryska jägarkollegers stolthet. Det lyste i ansiktet på dem.

Stämningen hos oss som betalt dyra pengar för att vara med på "äkta" rysk vargjakt sjönk hastigt. När vi bad om en förklaring sa jägarna (genom tolken) att vargen attackerat skotern så de sköt i självförsvar. Yea right, tänkte vi...
 
När den andra vargen på två dagar släpades fram på liknande sätt, tröttnade vi totalt. Vi började förstå att det som drev dessa jägare var hatet till vargen. De kunde helt enkelt inte låta bli att skjuta när de körde upp bakom en flock eller en ensam individ.
 

 
Vi hade nu kommit till vår sista jaktdag.
Efter ett argt samtal med deras jaktchef, som i sin tur gett jägarna en ordentlig avhyvling, bestämdes att jag och Thomas skulle åka med bakom den ena skotern sittandes i pulka. Den färd som följde kommer vi bägge att minnas till våra sista dagar.

Genom metervis med snö och i en terräng som var så tät att vår egen snårskog kan liknas vi skånsk ängsmark, körde den ca 65-årige jägaren med full gas. Vi satt i pulkan och höll i oss för glatta livet och andades in avgaserna från den inte allt för miljövänliga ryska skotern. Detta pågick en längre tid och vi hade ingen aning om vad vår förare höll på med. Vi hade nog med att hålla i vapen, kamera och framförallt oss själva. Förmodligen letade han efter, eller följde, ett vargspår.
 

 
Säga vad man vill, men gubben var en otrolig skoterförare!
Precis när vi började tänka att "-Nu får han fan stanna, det här går inte längre"  tvärstannade skotern.
"-Äntligen! Nu har han hittat ett bra ställe där vi ska passa". Vår glädje blev kortvarig. Racerskoterförarryssen" pekade på skotern och utbrast "-KAPUTT!"

OK, då står vi här mitt i skogen i flera meter snö, svinkallt, med en ryss vars språkliga kunskaper sträcker sig till "KAPUTT!". Kul och spännande jaktdag!
Men vår förare visade sig ha ytterligare talanger. Han lyfte på sadeln, tog fram verktyg och satte igång att meka. Thomas och jag tittade oroligt på, när han bokstavligt talat plockade isär HELA skotern. På något märkligt sätt fick han ihop den gamla maskinen igen. Han drog i snöret... och vips så startade motorn igen.
 

 
Vår chaufför ville efter detta tydligen inte åka mer i skogen, så han körde helt enkelt ut oss till väntande bil och tolk igen. Vi började sakta inse att det inte skulle bli någon varg för oss svenska jägare.

Vi hade tagit med oss ett par jaktradios som vi noga demonstrerat för våra jaktvärdar. De var inte så hemma på denna tekniska apparatur, men efter lite utbildning flöt det på. Vi tänkte; "-Om vår tolk har en radio och vi ger den andra till en av skoterjägarna så finns en liten mikroskopisk chans att de faktiskt ropar på oss om de spårat upp varg". Det hade varit en upplevelse att i alla fall fått se detta mytomspunna rovdjur frilevande nu när vi var här. 

Vi hade precis satt oss i bilen när det plötsligt blev ett väldigt liv i jaktradion.
Det var en av skoterjägarna som gapade och skrek mycket upphetsat i radion samtidigt som vår tolk försökte lugna ner honom. Vi tittade undrande på varandra - var detta vår chans att få se en varg?
"-Vad är det som händer?" frågade vi tolken. "-De har varg på väg en bit bort, vi måste skynda oss!" Full gas i den ryska jeepen.
 

 
När vi kör in i en liten by möts vi av en mindre folksamling. Vad får vi se från bilfönstret? Mycket riktigt, ännu en död varg... suck!
Men vänta nu, när vi kliver ur bilen ser vi att vargen inte är död. Den ligger och flämtar hysteriskt. En pinne är instoppad i munnen som är hårt bunden med ett kraftigt snöre! Vad är det frågan om?  
Byborna går förbi och sparkar och spottar på den skräckslagna vargen, en stor tik.
 

 

Vi får snart svaret.
En av våra skotermän har följt ett spår. Plötsligt får han syn på vargen! Han tänker först skjuta, men inser väl att han då förmodligen blir "halshuggen" av sin chef. Gästerna från väst ska ju betala mycket pengar för att få skjuta varg! Vad som sedan händer är helt obegripligt (han förklarar så här för tolken):

Han kör först över vargen med skotern, som reser sig och springer vidare. Han tar ny sats och denna gång lyckas han klämma fast vargen med skotern mellan en snövall och ett träd. Därefter kastar han sig av skotern, trycker in en pinne i munnen på vargen för att den inte ska bita honom, tar fram ett snöre och binder ihop munnen stenhårt. Därefter binder han ihop alla fyra ben och släpar vargen efter skotern till närmaste väg och sedan till den by där vi nu står.

Vi blir MYCKET upprörda (för att använda barntillåtna ord...). Så här får inte djur behandlas! Oavsett vad man tycker om vargens vara eller inte vara. Med tolkens hjälp försöker vi få reda på vad syftet med detta är.

Svaret blir:
"-Ni ville ju skjuta varg?"
"-Vi skär helt enkelt upp repen och släpper vargen och när den sprungit en liten bit så skjuter ni den, ni får naturligtvis betala fullt pris för det!"

Vi står som fågelholkar och får knappt fram ett ljud.

Naturligtvis avböjer vi och försöker förgäves få ryssarna att förkorta tikens lidande. De vägrar stenhårt och stämningen börjar kännas hotfull. De menar att det är vi som ska skjuta och betala för vargen. De har minsann gjort sitt jobb. De har lovat en varg och nu finns den här!
 
Efter någon halvtimmes samtal kommer nästa förslag från våra nu upprörda ryska jaktkamrater: "-Vi lägger vargen i en lada över natten. Imorgon sätter vi upp lapptyg, sedan släpper vi in vargen i området och ni skjuter när hon kommer!"

Efter en dryg timmes gräl övertalas äntligen ryssarna att avliva vargen.
 

Låt mig avrunda med att säga, att det jag skriver i denna text är baserat på våra egna upplevelser i Ryssland. Jakten bedrivs inte på samma sätt överallt. Det finns med all säkerhet platser där man fortfarande jagar med det klassiska lapptyget, eller nyttjar andra jaktformer.

Jag vill också tydlig säga att vi tar avstånd från all form av djurplågeri. Anledningen till att vi publicerar dessa bilder är för att vi kanske kan lära oss någonting av det? Vi vill absolut inte ha det som i Ryssland! Då menar jag först och främst inte storleken på vargstammen. Jag tänker mer på sättet som de jägarna och bybor vi mötte ser på vargen som individ - med enormt hat! 

Inom loppet av tre månader hade vargarna gått in mitt i byarna och tagit minst
7 hundar. Två togs under vår vistelse där och vi dokumenterade detta. Man kan förstå att byborna inte är så positiva till vargens existens.  

Nu är det omöjligt att jämföra Rysslands landsbygd med vår egen. Skillnaderna är allt för stora både ekonomiskt och i andra sammanhang. Att vargar går in i byarna och tar hundar beror troligtvis på att maten i skogen helt enkelt är slut. På grund av stora rovdjursstammar, men också till stor del på tjuvjakt på övrigt vilt. Vad ska man säga? Byborna tillsammans med rovviltet gör slut på allt klövvilt. Vargarna går i sin tur in i byarna och äter upp bybornas hundar. Cirkeln är sluten...

Vi jägare vill inte ha tjuvjakt på vare sig varg eller något annat vilt. Men om vi ska komma tillrätta med problematiken så måste det till en seriös debatt. Idag ser man samma människors ansikten i alla TV-program som tar upp detta ämne.
Ursäkta mig, men hur stort förtroende får man för vissa av de som representerar jägarkåren? Hur sakliga är deras argument och hur stor är kunskapen egentligen?

Enligt min mening gör en del av dessa "jägarnas talesmän" mer skada än nytta. Som TV-producent är det en våt dröm att få tag i dessa typer av människor. Starka åsikter, vilda uttalanden och inte några direkta genier. Hade de varit lite smarta så skulle de nämligen inte gång på gång fastnat i de enkla fällor som
TV-producenter och journalister gillrar, för att sedan med glädje vittja.  

/Mikael Jägare
Dianas Stigar